balva

Det är lördag kväll och jag har just offrat två timmar av min dyrbara livstid på att äta korv på en folktom korvmoj, för att göra en deltagande observation a la socialantropologi. Att studera människor är ju superintressant men är inte helt nöjd med att lukta korv-os och tanken på pulvermos gör mig spyfärdig. Jag bakade bröd för ett tag sen och att äta köpebröd efter ett sådant nyttigt och mättande mästerverk kändes som ett hån mot husmoderligheten. På samma vis får en korvmojs fruktade pulvermos mig att sukta efter en redig blomkålssoppa så nyttig att den är på gränsen till oätligt äcklig. Typ. Chipsmiddag är rätt gott det med. Hur som haver, mission accomplished! 

 

En rolig parodi på alla dessa nu-ska-vi-sjunga-och-samla-in-stålar-till-de-stackars-stackars-människorna-i-Afrika-galor, som visar hur skev ens verklighetsuppfattning blir av att enbart se vad media väljer att visa (elände och åter elände). Enjoy! 

 

 

 

Såg igår fantastiska gaby and the guns! Munspel, skånska stämmor & poetiska mellansnack -bra grajor. Och idag har jag... sovit. Men hur behagligt det än må vara att råka somna när som helst hur som helst -om det så är på en fjärrkontroll i nackbrytarställning, så känner man sig ändå lite lurad av att det är mörkt i princip dygnet runt. Kan i för sig också ha slumrat till för att jag gjorde slut på all hjärnkapacitet i skolan idag & att tanken på tentaplugg då är extremt sövande. Men intressant.

Det var det höstlovet. Har karvat en abnormt stor pumpa, plankat in på en inträdesloppis och haft väldigt ont i benet. Tänk så drygt att ha extrem träningsvärk utan att ha tränat, att få lida utan att ha gjort någon nytta. Mamma spekulerade kring om det kunde bero på att jag kört väldigt mycket bil på sistone men det hade i så fall varit sjukt tragiskt med tanke på att man inte använder vänsterbenet överhuvudtaget i en automatare, hehe. Och så har jag sjukt ont i halsen trots fiskarens vän, men imorgon bjuder skolan på gåsamiddag & jag har därför slevat i mig honung och blåbärssmoothie för att få bukt med basiluskerna. En middag i den smarrighetsgraden tänker jag nämligen inte gå miste om. 

 

 

Då var det officiellt, alla mina bilder tagna det senaste halvåret är för all framtid borta. Överväger om man skulle ta och bli levande begravd eller bara lägga sig ner för att dö en sekund eller två. Alternativt gorma ett gammalt hederligt JÄVLAR!!! Jag praktiserade hos en professionell fotograf en gång som lät sina bilder säkerhetskopieras till fem externa hårddiskar var fjärde timma. Tyckte då att det kändes sjukt overkill men... who's laughing now?! som fotografen själv troligtvis hade tänkt med ett finurligt litet flin, om han mot förmodan skulle läsa detta. Ja, säkerhetskopiering är definitivt något att eftersträva.

 

Är också allmänt irriterad över att radion denna afton endast får in den fruktade dansbandskanalen, att David ska upp klockan sju imorgon när jag för en gångs skull har sovmorgon och att grannen har satt upp en adventsstjärna idag, den 14e oktober. Suck.

I fredags tågade jag genom halva Skåne för att köpa en backpackryggsäck av en tjej som aldrig dök upp. Svinigt va? Väntade i en timma, skickade ett argt sms och åkte hem igen. För att femtimmarstrippen inte skulle vara totalt förgäves köpte jag ett dyrt androidmagasin till David för att i dessa svåra tider åtminstone vara en bra flickvän. Senare visade det sig dock att han redan läst tidningen och jag kunde konstatera att dagen var en riktig suckamitthjärtamenbristdockej-dag, för att citera herr Levengood (slash Victor Hjalmar som troligen använder frasen mer än någon annan. Saknade vän). 

 

Hur som helst, mitt brutala missnöje resulterade i att jag spontanbeställde en ryggsäck för tvåtusen spänn, med risk att få leva på knäckisar resten av månaden men jäklar vilken gedigen väska! Den levererades idag och är så bekväm att jag får lust att dra till fjällen och vandra a.s.a.p! Skämt åsido, man är ju inte den som prioriterar ödemark och kyla framför... Tja, Egypten till exempel. Åtta dagar kvar nu, pepp pepp! 

 

Läser tidernas bästa reseberättelse, När elefanter dansar. Voors skriver om Tanzania ur ett annorlunda perspektiv och ifrågasätter begrepp som ständigt används utan att klargöra vad definitionen egentligen är, som att "fattigdom kan vara att sitta mätt och ensam i en modern etta (...), rikedom kan vara att bo i en liten by och springa en dammig gata ner i trasiga kläder för att besöka sina vänner. Och vice versa. Det är och förblir relativt". Boken uppmärksammar vår egocentriska världsbild och påpekar att saker sällan är som man först trott. Underhållande och tänkvärt. 

Datorn har kraschat och alla bilder troligtvis raderats. Sjukt deprimerande för det har hänt så himla många gånger förut. Passande nog lärde vi oss en del svordomar på arabiskan idag så... TABBAN! Det betyder visserligen bara fan, men som tur är frågade vi även LärarHassane efter lite grövre svordomar, som då skruvade på sig ett bra tag innan han slutligen sa: anta kalb. Exalterade frågade vi vad det betydde och fick svaret: du är en hund. Ja. Känn besvikelsen. Samma sak hände i Indien där vi efter mycket tjat fick lära oss att den skamligaste frasen av dem alla betyder att ugglor inte kan se på natten. Å andra sidan är det ganska fint att vissa kulturer är relativt vänliga även när de är ute efter att förnedra. 

 

På tal om hundar såg vi idag filmen Shooting dogs, som på ett väldigt gripande sätt skildrar folkmordet i Rwanda. Känner man sig sugen på att bli upprörd över diskriminering och grov idioti är detta filmen med stort F. Och annars också för den är fruktansvärt bra. 

Då var det dags igen, att spana efter svala brallor och hasa iväg till vaccinationscentralen. Håhåjaja. Tacka vet jag den gamla goda tiden då vi åkte till Indien och skolan bokade (och pröjsade för...) vaccinationerna. Man är ju inte den som frivilligt ger sig iväg för att ta sprutor så det lär nog dröja ett tag till, men har åtminstone fixat en billig backpackerryggsäck och förnyat passet. Jag hickade och gäspade konstant idag så var lite rädd att passfotot skulle bli helt freaky. Vilket det också blev. Polisen var nämligen en obehagligt omänsklig robot och på fotot ser jag ut som en vettskrämd Quasimodo med trollhår. Feeling so pretty. Det blev så horribelt att det nästan är bud på att betala 350 riksdaler en gång till för att få ta om fotot. Nåja, man är ju inte Quasimodo-look-alike på heltid i alla fall. 

 

Var på arabfilmfestival i helgen med herr Nestor & såg bland annat den humoristiska kortfilmen Bahiya... & Mahmoud som var riktigt bra -och ännu lite bättre i jämförelse med en del andra filmer som hade ett budskap så djupt att det vore ett heltidsjobb att ens försöka förstå. Ett par ord snappade jag i alla fall upp, har ju börjat plugga arabiska nu! Förra lektionen gick vi igenom bokstävernas uttal & gjorde anteckningar som "surra som en humla, väs som en orm, var asförbannad", och visst är det otroligt skrattframkallande att ett dussin pers ger allt & lite till för att harkla på rätt sätt. Hur som helst så var det väldigt inspirerande att se något icke-hollywoodiskt, inte minst inför vårens filmprojekt med massajbarn i Kenya!

 

 

Spenderade helgen i Helsingborg, blåstens & uteserveringarnas stad. Efter en heldags flanerande åt vi på en fin japansk restaurang där jag bad att få jordnötssås (jordnötssmör till och med, men rättade mig fort) och servitrisen gav mig en förvirrad är-du-dum-i-huvudet-blick som klargjorde att jordnötssåsen inte är japanernas verk, utan kinesernas. Eller thailändarnas, eller hur det nu var, jag fick ingen i alla fall. Fortfarande jordnötssåssugna gick vi vidare till bion och såg Hope Springs som handlade om ett gammalt par, deras 31-åriga äktenskap & alla dess rutiner. Den var mardrömslik & tragisk, samtidigt fin & humoristisk.

 

Vårt rum på vandrarhemmet låg inklämt mellan hissschaktet & ett extremt högljutt partajande och frullen var inte mycket mer än en torr brödskiva med äcklig ost, förutom det var vår lilla Helsingborgsvistelse supertrevlig!

"Idag fick jag sovmorgon till halv åtta" är en mening jag aldrig trodde att jag skulle behöva säga, men det är dagens bittra sanning. Vårt hus har sedan en tid tillbaka varit ockuperat av byggställningar & byggkillar, som då och då uppenbarar sig på en bräda precis utanför köksfönstret och kikar in. Detta skulle ju kunna kännas lite creepy och allmänt asjobbigt men! För mig är det nemas problemas då jag börjar dagen långt innan byggkillarna -ett annat tragiskt faktum som får mig att vilja gråta en skvätt med tanke på att alla hantverkssnubbar alltid är uppe hiskeligt tidigt. Har gått och blivit en riktig granny deluxe som alltid är trött och slocknar klockan nio. Låter väl livat & skoj?

 

Min tjugonde födelsedag har exceptionellt goda chanser att vara den bästa någonsin. Bokade flyg till vårens brutalt maffiga Afrikaresa, träffade en massajbebis, invigde stadas nya restaurang med en redig stek och fick skärmflygning i present -lite creepy med tanke på mitt förra blogginlägg? Fått så himla fina gratulationer & presenter, men måste ju erkänna att en biljett till Uganda, Kenya, Zimbabwe & Sydafrika är gaaaaanska så svårslaget. 

 

Idag hade hela skolan gemensamma aktiviteter. För första gången i mitt liv var mitt lag överlägset bäst och för första gången i mitt liv slumpas vinnarna fram istället för att priset går till det lag med bäst resultat. Definitionen av orättvisa eller vadå?! Det så kallade priset var dock en smörgås så blev inte superdepressed precis. Nu ska jag åter igen lägga snoken i studentlitteraturen. Läst 2 sidor av ca 700 dubbelsidiga. Tills imorgon.

 

Ja jäklar vad tiden rusar. Har bland annat varit på Österlenutflykt med skolan (bilden är tagen i Kåseberga) och på malmöfestivalen med Hanna. Vi åkte pariserhjul, såg Timbuktu, åt festivalmat i brutalt ösregn ihopkurade under ett minimalt paraply, tog en sväng till jazztältet (där medelåldern plötsligt sjönk med ca tjugo år), stampade takten & imponerades av nittioplusaren som svängde runt på dansgolvet med en tioårings tempo & entusiasm. Härligt.

 

Skolan är förresten hur bra som helst. Min lärare är en levande legend vars lektioner är relativt strukturerade de fem första minuterna innan de alltid övergår till otroliga och ofta sjukt osannolika berättelser om hans resande i Afrika. Igår stod fladdermussafari på schemat, men jag är ju som bekant ingen skogsmulle så åt istället kvällsmat vid havet med David. Drack partysoda (smakar barnkalas) och pluggade socialantropologi tills solen gick ner. Bättre än så blir det minsann inte.