kaironostalgi

foto: Emma Hesselstrand
 
Tjugomiljonersstaden Kairo -vilket ställe! Har förätit mig på falafel, åkt felucca på Nilen, klappat Gizapyramiderna och deltagit i en demonstration på Tahrirtorget. Saknar intensiteten, tempot, böneutropen, det eviga tutandet & prutandet. Det opretentiösa. Är till och med lite nostalgisk över att mina ca femtio myggbett snart försvunnit allihop, över snubben som spottade på oss för att vi inte bar slöja och den halalslaktade & flådda buffeln som låg i en pöl blod utanför vårt hostel morgonen vi åkte hem. Oacceptabelt & groteskt, ja. Men ändå så mycket bättre än ett svinkallt, tråkigt & folktomt Sverige. Hejhej depression.

cairo/alexandria oct 18-26

 

sucka mitt hjärta del 2

Då var det officiellt, alla mina bilder tagna det senaste halvåret är för all framtid borta. Överväger om man skulle ta och bli levande begravd eller bara lägga sig ner för att dö en sekund eller två. Alternativt gorma ett gammalt hederligt JÄVLAR!!! Jag praktiserade hos en professionell fotograf en gång som lät sina bilder säkerhetskopieras till fem externa hårddiskar var fjärde timma. Tyckte då att det kändes sjukt overkill men... who's laughing now?! som fotografen själv troligtvis hade tänkt med ett finurligt litet flin, om han mot förmodan skulle läsa detta. Ja, säkerhetskopiering är definitivt något att eftersträva.
 
Är också allmänt irriterad över att radion denna afton endast får in den fruktade dansbandskanalen, att David ska upp klockan sju imorgon när jag för en gångs skull har sovmorgon och att grannen har satt upp en adventsstjärna idag, den 14e oktober. Suck.

sucka mitt hjärta

I fredags tågade jag genom halva Skåne för att köpa en backpackryggsäck av en tjej som aldrig dök upp. Svinigt va? Väntade i en timma, skickade ett argt sms och åkte hem igen. För att femtimmarstrippen inte skulle vara totalt förgäves köpte jag ett dyrt androidmagasin till David för att i dessa svåra tider åtminstone vara en bra flickvän. Senare visade det sig dock att han redan läst tidningen och jag kunde konstatera att dagen var en riktig suckamitthjärtamenbristdockej-dag, för att citera herr Levengood (slash Victor Hjalmar som troligen använder frasen mer än någon annan. Saknade vän). 
 
Hur som helst, mitt brutala missnöje resulterade i att jag spontanbeställde en ryggsäck för tvåtusen spänn, med risk att få leva på knäckisar resten av månaden men jäklar vilken gedigen väska! Den levererades idag och är så bekväm att jag får lust att dra till fjällen och vandra a.s.a.p! Skämt åsido, man är ju inte den som prioriterar ödemark och kyla framför... Tja, Egypten till exempel. Åtta dagar kvar nu, pepp pepp! 

när elefanter dansar

 
Läser tidernas bästa reseberättelse, När elefanter dansar. Voors skriver om Tanzania ur ett annorlunda perspektiv och ifrågasätter begrepp som ständigt används utan att klargöra vad definitionen egentligen är, som att "fattigdom kan vara att sitta mätt och ensam i en modern etta (...), rikedom kan vara att bo i en liten by och springa en dammig gata ner i trasiga kläder för att besöka sina vänner. Och vice versa. Det är och förblir relativt". Boken uppmärksammar vår egocentriska världsbild och påpekar att saker sällan är som man först trott. Underhållande och tänkvärt. 

shooting dogs

Datorn har kraschat och alla bilder troligtvis raderats. Sjukt deprimerande för det har hänt så himla många gånger förut. Passande nog lärde vi oss en del svordomar på arabiskan idag så... TABBAN! Det betyder visserligen bara fan, men som tur är frågade vi även LärarHassane efter lite grövre svordomar, som då skruvade på sig ett bra tag innan han slutligen sa: anta kalb. Exalterade frågade vi vad det betydde och fick svaret: du är en hund. Ja. Känn besvikelsen. Samma sak hände i Indien där vi efter mycket tjat fick lära oss att den skamligaste frasen av dem alla betyder att ugglor inte kan se på natten. Å andra sidan är det ganska fint att vissa kulturer är relativt vänliga även när de är ute efter att förnedra. 
 
På tal om hundar såg vi idag filmen Shooting dogs, som på ett väldigt gripande sätt skildrar folkmordet i Rwanda. Känner man sig sugen på att bli upprörd över diskriminering och grov idioti är detta filmen med stort F. Och annars också för den är fruktansvärt bra. 

Quasimodo on the go

Då var det dags igen, att spana efter svala brallor och hasa iväg till vaccinationscentralen. Håhåjaja. Tacka vet jag den gamla goda tiden då vi åkte till Indien och skolan bokade (och pröjsade för...) vaccinationerna. Man är ju inte den som frivilligt ger sig iväg för att ta sprutor så det lär nog dröja ett tag till, men har åtminstone fixat en billig backpackerryggsäck och förnyat passet. Jag hickade och gäspade konstant idag så var lite rädd att passfotot skulle bli helt freaky. Vilket det också blev. Polisen var nämligen en obehagligt omänsklig robot och på fotot ser jag ut som en vettskrämd Quasimodo med trollhår. Feeling so pretty. Det blev så horribelt att det nästan är bud på att betala 350 riksdaler en gång till för att få ta om fotot. Nåja, man är ju inte Quasimodo-look-alike på heltid i alla fall. 

arabic influences

 
Var på arabfilmfestival i helgen med herr Nestor & såg bland annat den humoristiska kortfilmen Bahiya... & Mahmoud som var riktigt bra -och ännu lite bättre i jämförelse med en del andra filmer som hade ett budskap så djupt att det vore ett heltidsjobb att ens försöka förstå. Ett par ord snappade jag i alla fall upp, har ju börjat plugga arabiska nu! Förra lektionen gick vi igenom bokstävernas uttal & gjorde anteckningar som "surra som en humla, väs som en orm, var asförbannad", och visst är det otroligt skrattframkallande att ett dussin pers ger allt & lite till för att harkla på rätt sätt. Hur som helst så var det väldigt inspirerande att se något icke-hollywoodiskt, inte minst inför vårens filmprojekt med massajbarn i Kenya!

RSS 2.0