balva

Förra helgen tittade mitt spontana jag fram och biljetter till David beställdes. Imorgon lämnar jag tryggheten och åker till Stockholm central där jag tror onda människor kommer att utnyttja min vilsenhet genom att sno mina ägodelar. Om stockholmarna passar in på mina fördommar kommer de att kidnappa mig också. Let's hope I'm wrong.

Anyhow. Idag har jag lusläst skolkatalogen och tränat. Efter varje onsdag som gått blir jag mer och mer övertygad om att det är David Hallenius pappa som springer där och svettas med mig, det är faktiskt sjukt likt! Jag tror också att han går dit varje vecka för att han tycker att ledaren är snygg, men det är bara spekulationer. ELLER?

Tisdagen började med att släpa sig ur sängen med den ironiska inställningen "YES, det finns inget bättre än att gå upp i gryningen för att spendera fyra långa, nördiga timmar framför en dator och programmera spel i Flash". Extremt pessimistisk med andra ord. Det blev dock lite roligare när jag bestämde mig för att göra ett spel där Svampbob ska fånga maneter i sin håv och akta sig för fiskekroken. Men det var fortfarande fyra bortkastade timmar av mitt liv med tanke på resultatet. Har man något liv över huvudtaget orkar man inte spela det mer än en halv minut.

Resten av dagen tänkte vi onda tankar om skolfotografen som var sämst i världen.

Mamma fick sin vilja igenom och vi satte oss i bilen för att övningsköra. Någon minut senare krockade jag med en lyktstolpe och fick en buckla på bilen. Inte riktigt min grej det dära.

Vi tittade på estetarnas cabaré istället för engelskredovisning, pretty nice. Sen gick vi med kurrande magar till Maltes Mackor och köpte kyckling/avokadosalsa-baugetter. YUMMI! Tyvärr vilade det en förbannelse över min & halva mackan hamnade på marken. Skatorna eller kråkorna eller vad det nu var såg sin gyllene chans, men då kom det en man som lärde oss hur man skrämmer bort fåglar på bästa sätt. Ha-ha.

Shoppandet gick lite åt skogen men vi hittade åtminstonde två nya second-handaffärer, tjoho

En kolsvart lördagskväll med elnas höst-playlist, melondoftande ljus och present-inslagning. Imorgon fyller storebror 20, och jag har inte köpt någon present än. Jag är en usel människa! Av pappa ska han få upplevelsen att få köra en lamborghini. Inte så illa pinkat, med tanke på att hans största dröm länge varit "att köra en lamborghini".

Nu: Gospel hill & marabouchoklad!

Min dag gick ut på att göra en jul-film i flash. That's it. Två timmar senare slutade vi, och väl hemma möttes jag av en ohygglig stank, även kallad rökelse. Det är det mest FRUKTANSVÄRDA som finns och ligger överst på min "jag tycker INTE om-lista". Sen åt jag lunch (rättare sagt frukost) med pappa och hans vänner som alltid säger samma saker samtidigt. Så för att verkligen höra vad någon av dom säger får man koncentrera sig på den ena och stänga av den andra. Nog om dom, nu ska jag titta på mammas pojkar på tv4 play, he he.

År efter år har jag haft inställningen "snygga vinterskor existerar inte", men fick för ett tag sedan syn på min mosters skor som var to die for (då förstår ni hur snygga dom måste ha varit, jag som inte ens är någon skomänniska). Självklart kostade dom tre gånger min budget.

Imorse hittade jag ett par converse, dock inte lika snygga men iaf något liknande(!), men som givetvis inte fanns i min storlek. Om möjligt ÄNNU MER deprimerande! Det måste helt enkelt vara mitt öde att gå runt med istappe-tår år efter år... efter år.

Jag har pluggat engelska i över fyra timmar nu, och har bara kommit halvvägs! Hur mycket kan man begära av en liten ynklig student egentligen? Och till onsdag ska vi kunna det nästan utantill. GREAT. En hemmadag imorgon hade varit helt underbart, det skulle hela jag må bra av.
    Varje gång jag ser att det trillat in ett nytt mail i inkorgen håller jag andan och får ont i magen (Det kan ju vara ett svar från praktiken i Gävle!). Till min besvikelse är det alltid ett ointressant erbjudande från ellos. Att vänta på svar är ju absolut bland det värsta som finns!

Igårkväll åkte jag och mamma till domkyrkan i lund, för att lyssna på hanna som sjöng. Hur duktiga som helst, jättekul att se! idag gav jag pappa en randig halsduk, dagen i ära, som han till min förvåning tyckte var skitsnygg. Nu sitter jag med en bit sockerkaka och té. Ett ganska mysigt slut på en ganska dålig vecka. Eller otursam, rättare sagt.

En dag gick min uråldriga hårfön sönder 10 minuter innan jag skulle gå till skolan. Desperat började jag slå på den, i hopp om att den skulle börja fungera igen. Det gick sådär. Nu har jag dock märkt att jag hade en till (fungerande). En annan dag fick jag göra om en massa förlorat arbete. En tredje dag gick mitt skosnöre sönder. Bara sådär! Och inte där man knyter, utan mitt på skon. Hur ofta? Men det sydde jag ihop igen och David kallade mig för "händiga kvinna"

När vi hade multimedia (läs sköt iväg hamstrar i ett onlinespel) tittade några nior in för att få veta mer om vår linje. Om dom fick svar på sina funderingar vet jag inte, de blev snarare avskräckta när Filip satte igång värsta countrylåten på högsta volym och tog i från tårna. Vi andra, som vant oss vid hans beteende, fick oss däremot ett gott skratt.

Idag är det Gustav II Adolfs dag, eller som min familj ser på det hela, en anledning att köpa hem bakelser. Och chips. Och godis. Att jag en gång sa att jag gillar salt godis tog han nog lite väl ordagrant. Snart idol, tjoho!

Halvsovandes gick jag till Konsum för att köpa den grönaste, mest omogna bananen jag kunde hitta, medans thell gick till matsalen för att hämta apelsiner (de måste tro vi är wacko, ena veckan vill vi ha en stekpanna & is, och nästa en massa frukter). Med hjälp av Thells spritpenna, som han konstigt nog alltid bär runt på, gjorde vi arga kineser och mobbare av dom. Uppgiften var att göra en barnfilm med rörliga bakgrunder och stillbildsfigurer. En väldigt bra uppgift för thell, som gick runt och pratade med sin gröna banan i säkert en timme efter att vi slutat. Efter allt trams tog vår energi slut, lagom till psykologin, och thell somnade. Men dagens bästa var ändå när han vaknade av ett spasmiskt ryck och slog näven i bordet.

Efter att ha hoppat över simningen tänkte jag kompensera med att stanna i skolan och plugga spanska (skitsidan vägrar ju fungera hemma), men kvart senare gick brandlarmet och jag fick traska hemåt. Det är helt enkelt meningen att jag ska vara några kapitel efter för alltid. Som grädden på moset har vi matteprov imorgon. YES.

Frukost på sängen, underbar som han är. Synd bara att smörkniven smakade vitlök och vi fick slänga mackorna..

Ensam igen. Den närmsta timmen av lovets sista ska jag äta mitt kvargömda godis och titta på top model. I nian skrev jag en tre-sidig uppsats om hur fjantiga sånna program är, att man inte borde tävla i skönhet och blablabla, och nu är jag helt fast. Lustigt!